Är fullständigt utmattad, kommer inte till ro.
Är å frauktansvärt uppskruvad inuti och sovit dåligt i jag vet inte hur många dagar nu.
VÄntar på att jag ska spräcka glaset och bli psykotisk.
För manisk är jag nog alltid, så fort jag sätter/lägger mig ner känner jag hur tröttheten kommer som en tsunami.
Men min fobi för att sova gör ju att det inte blir något med den saken.
Ibland sitter jag och försöker föreställa mig hur det är att somna på 5-10 min.
Kanske kunde jag det som barn....jag minns inte.
Det är ett under att min hjärna inte gått sönder än.
Jag vill sova. Jag är så trött.
Ångesten har huggit i magen i flera dagar nu, jobbet är det enda som
jag kan göra för att slippa känna den men även är har jag svårt för att hålla mig
uppmärksam på vad jag gör för allt snurrar hela tiden för jag är så otroligt trött.
Nej, utmattad.
Nästa helg, hos Henne. DÅ kommer jag få min välbehövliga vila.
Närhet, kärlek...och bli retad en massa.
Idag saknar jag hennes så jävla mkt.
I princip det enda friska i mitt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar