~

Något är på gång.
Kommer knappt ihåg vad jag gjorde på jobbet igår.
Var som i trans fast ändå inte.
Hela dagen.

Något har ändrats.
Något har ryckts bort...min själ?
En helt ny typ av tomhet....är det här bra eller dåligt?
Jag vet inte, känner ingenting.

Mia igår, för första gången på gud vet hur länge.
Skrattade mig igenom hela skiten...wtf...?
Vaknade med blodiga och såriga läppar...wtf2..?

Känns som en parasit tagit över min hjärna.
Den kravlar runt där inne och stänger av och sätter på, trycker på knappar.

Jag fattar ingenting.
Våga väga sig nu....det får vänta. Ett par dagar.
Kanske måndag.
Fullt upp hela helgen, jobba till 22:30 idag, går nog hem från jobbet vilket kommer
ta ett bra tag men kommer itne kunna sova annars.
jag som var rädd för att sova innan det här...
Imon är det planering/städning osv, jobba igen.
Söndag bokmässa med min fina vän, sedan till en barndomsvän och spela singstar lr ngt.
MÅSTE.TRÄFFA.FOLK.
Kan inte leva som jag gjort de senaste veckorna det här håller inte.
Inte konstigt att jag börjar bli knäpp, träffar bara de på jobbet, aldrig samma människor.
Mamma och jag går om varandra i våra jobb så vi ses inte heller.

Jag som hade en sådan magisk kväll i torsdags.
Med min fina vän. Vi pratade och filosoferade i timmar.
Drack te och rökte.
Hur allt är sammanlänkat, hur man än en gång kan öppna porten till
barndomens förundran över livet.
Hur vi alla har nsvar för oss själva men även allt omkring oss.
Om mina teorier kring själsligt DNA.

Jag blir ledsen ibland när jag inte hittar folk som tänker som jag som INTE ta hallucinogena skitdroger. Inte hänt än. har så mkt mer som behöver diskuteras men med vem?

Nåja.
Det bästa man kn göra i livet är att totalt surrender och inse/acceptera att vi inte vet ett jävla skit om någonting. Vi har ingen aning om något alls.
Kanske vi inte finns, kanske är allt ett sjukt spel, kanske är det fiskarna som styr oss. kanske är vi bara någons dröm eller minne.
Kanske är det som i matrix.

Dock tror jag starkt på intuition.
 Flera saker jag tänkt ut genom åren har jag sedan, till min förvåning, hittat i nästan ordagrann form i litteratur.
AMBIVALENS.

Nu ska jag försöka komma ngn vart...tvekar på att någon ens orkar läsa igenom alla mina lösryckta tankar. Låter alltid bättre i mitt huvud, då är det bara en och inte alla saker sammanfogade på det här dåliga sättet.
TJO