Fast....fast ändå inte.

Ångest när jag äter för mycket, för lite, för ofta, för sällan, när jag ätit, när jag inte ätit..
Mat mat varför ska du vara så jobbig?

Är sjukt trött hela tiden, undrar hur det kommer sig.
Ska höja mina meds imon igen ,kommer jag bli tröttare eller piggare?
Det har fortfarande itne sjunkit in att jag tar medicin som gör andra människor
uppvarvade men mig lugn. Om uppåttjack gör adhd pep's lugna,
borde vi inte bli upp av lugnande? Skämt åsido, hatar lugnande.

Måste planera mer.
Mina veckor planeringar är lite stökiga men blir bättre.
Listor, how I love you.
Inrutade snäva schema.

Dock är jag så trött nu att jag inte helt kan följa dem.
MÅSTE.PLUGGA.

Sökte i alla fall mina utbildningar häromdagen.
Bör komma in men vem fan vet,
Nej...itne tänka så.

Jag ska göra skillnad, jag ska.
Jag tänker inte bli den där stereotyp svenska som klagar men inget gör.
Jag ska jobba för läkare utan gränser.
Jag ska gå med i aktivistgruppen för djurens rätt.
Någon gång hoppas jag på att få bli aktiv i Riksorganisationen för incest med för
samhället behöver LYSSNA. Sluta stäng öron och ögonen för incest.
Vi lider i det tysta, skäms och känner skam ändå.
Och ni kan varken se eller höra det vi vart med om, med äckel väljer ni att gå.
Men vi då? Kan vi gå ifrån vårat förflutna? Från mardrömmar och självhat?
Från destruktiva beteenden och relationer?
Nej.

Ja jag out:ar att jag vart med om incest.
Varför ska jag skämmas för det?
Jag är en öppen och ärlig människa för det mesta och tänker öva på att prata om övergreppen och problematiken det leder till med ett avslappnat sinne. Även om jag nu kanske inte tänker prata med allt och alla om det, lite självrespekt har jag allt.

Jag har klarat så mkt hitills, först nu ser jag det.
En knas "pappa", en mamma med adhd/bi polär(även om hon själv vägrar acceptera det)
ingen annan familj. Allergi besvär och astma. Mobbing. "Missbruk".
Trots all skit fick jag bra betyg hela vägen, pendlade mellan psyk och skolan under gymnasiet.
Tog mig igenom 3,4 års universitetsstuider.
Bodde i ett annat land, själv, i över 10 månader, där jag det sista halvåret ville hoppa från balkongen och låg och kunde inte tänka på annat varje natt (bodde på 9:onde våningen).
Tog mig hem, tog mig en brutal överdos....
Men iår. 2012. Jag tog tag i mig själv på ett helt nytt sätt, har blivit så mkt mer upplyst.
Jag ska fortsätta. Jag är en kämpa och tänker inte längre fly, jag ska slåss.

Trött vet ej vart jag vill komma med något alls just nu.
Om nu någon alls undrar vem jag är så är ju ovanstående en lite summering....typ?
Nåväl.

Ska tvätta bort svettresterna från gymmet, försöka samla ihop mina stuff och min raw food smoothies och placera mig på bibblan och plugga innan jag ska ta tag i all annan skit jag har att göra idag.

Det är okej att vara fast på Bmi 19,4. Jag ska ner där med, även om det inte ligger på prio nr 1.

Hej!