Hantera mera

Jag är den jag ska vara med henne.
Fan vad jag hatar att skiljas, luften känns fylld av svavel, går inte att andas mer än korta, ytliga och meningslösa andetag.
Enda gången jag får ro, inte känner
Mig som ett bokstavs ufo präglad av ptsd och skit gener. Känns som med allt annat bra... Som Jag stjäl tid jag inte ens ät berättigad att låna.
Varför är hon med mig?

Vi är extremt olika.
Min värld är präglad av kaos, de flesta omkring mig likaså. Min värld; närstående som slår, våldtar...super, knarkar, stjäl...
Och Gud vet vad. Vi; de rester som lämnades kvar,radioaktivt krigsavfall... Faller i bitar, förstör våra liv. Diagnoser hit och dit, självmord, misär och dekadens. Förortsungar.
Vs övre medelklass, trygg uppväxt, vet knappt inte vad Ångest eller stress ärdricker knappt alkohol, "normal" stereotypen till vänner är en underdrift...Går detta?
Men hon förstår mig som ingen annan.
Kan handskas med mig som ingen annan. Får min själ och kropp att vibrera som ingen annan.

Jag är rädd. Hon är rädd. Båda tvivlar men kan inte INTE vara med varandra.

Jag vill fly, förstöra, vara otrogen... Men det är det bästa jag haft... Men om hon går... Då går jag nog under.
Detta kontollbehov....

Åååh vad jag hatar det här. Jajaa 2,5 vecka tills nösta gång...nu tar jag i med hårdhandskarna.... Nu ska jag ner, skiter i sömn och allt. Börjar
Med Max 1000kcal i ett par dagar... Sedan 800, 600...
Köra lite cykler. Kanske kör en fasta. För jag pallar inte.

http://open.spotify.com/track/06gBkVFYKUsThENyamnavM
Säg ingenting, för över telefon är vi bara röster.