Du är precis som alla andra

Jag är den som man vänder sig till.
"Du är den enda som förstår mig".
"Jag blir alltid så fylld av energi efter jag pratat med dig"

Det är bra att jag kan vara den personen för många av mina vänner.
Men aldrig är det någon som förstår mig.
Jag har alltid en känsla av att jag inte hör hemma här.
I staden, i landet, på kontinenten, på jorden, i denna tid.

Du sitter och säger att du ska bevisa motsattsen.
DIG ska jag minsann kunna lita på.
Bra, I'm sitting here pouring my heart out (visserligen på FB chatten).
Å du bara går. Försvinner utan att säga ngt, å hör itne av dig på 3 dagar.
Tack. Du bevisar att jag rätt, vad alla tänker och känner.
"Hon är för komplicerad och jobbigt".

Förlåt för att 16 år av mitt liv präglades av saker ni inte kan föreställa er.
Förlåt för att jag satt i rättegång mot en familjemedlem.
För att jag inte träffat mina syskon, änglar på säkert 10år och det gör så jävla ont.
Förlåt för att jag är smutsig, oren, ond.

Eller vänta. Nej.
Dra åt helvete och bränn upp era jävla löften om att finnas där och lyssna, om tillit och skit.

Från en sak till en annan, vem behöver bröst? Varför har jag så tjocka jävla lår jävlar och fyrkantig platt rumpa men inga bröst? ......................