rotten to the core /, omintetgjord, allt det goda.

Trots den här jävla depressionströttheten, att det tog 2-3h att göra iordning sig för psykologen å då fick jag varken duachat eller sminkat eller fixat håret eller kläder utan glömde hela tiden bort vad jag just skulle göra...så gick jag in för dagen med gott mod.

Detta exploderade i ansiktet efter grävande i mitt självhat hos psykologen. 

Hatar att prata om mig å min ondskefulla å vidriga existens inför andra. 

Låter mest som självömkan å fiskande efter bekräftelse. 

Å ändå pissar jag på de fina ord jag får när den här sidan av mig är in sessions,  den tar över allt som alla mina splittrade sidor å känslor gör.

Pojkvän frågade om dagens session å vad som är så vidrigt. Började skriva å insåg att jag kunnat skriva en helt bokserie om allt som är fel å hemskt med mig.

När jag skrev att jag är en ond å hemsk människa.. kom jag ihåg grälet,  när han röt "du är en hemsk människa [mitt riktiga namn som ngn sällan kallar mig ]" å slängde på luren. 

Just nu känns det som jag vet varför jag blivit mer försiktig å osäker kring honom. Som om jag är påkommen så tillslut.... ovärdig honom eller någon fin människa i mitt liv.

Rasat ner 2kg från ingenstans inte ens tränat eller promenerat på dagar å allmänt senaste tiden varit stilla bortsett från morgon situpsen jag äntligen börjar få rutin på. Trevligt kanske fast bryr mig inte så mlt om det ändå. Går osminkad å med fett hår å i träningskläder för d mesta.

Ångesten river som tusen rostiga stålskärvor i magen det känns som jag slå gå under,gå sönder,  kvävas, käken spänd bortom kontroll. 

Herregud låt mig slippa. Slippa mig.

Döden eller fixa mig till perfektion ter sig som enda alternativen.