Ironi.

FÖRST dör mitt sociala liv länge, jag deppar ihop.
Nu vill alla göra allt å det förstör min viktnedgång och ekonomi.
Som jag nog kommer prioritera.
BMI 19.1 går fan inte för sig längre jag klarar inte av det här.

Bröst fastan efter 124h.
Fick knappt ner maten den ville typ upp igen.
Snart inte ätit på 20h men bryter nog det snart med.
Nästa långfasta får vänta.

Jobb imon igen, skola idag.
Sjukt heta killen i klassen ger konstiga subtila(Inbillade?) intryck.
Säger till annan klasskamrat att vi ska köra en helkväll för att jag är "super cool"(<- högstadievarning? Båda är nog bara ett år yngre).
Like:ar profilbilder på Fb å började följa min instagram.
Den normala då.

Vänförfrågade(jag), trots att vi aldrig pratat för några veckor sedan när min hangup började.
Jag har skrivit på FB chatten på flummiga sätt och bortförklarat det med att det var fel person.
För att jag kan.
För att jag är sådan.
Impulsiv, men börjat bejaka och inse att jag även vågar ta risker.
Vågar pröva.
Om än lite för mkt ibland.
Om än lite för farligt ibland.

Vet inte ens vad jag vill med detta.
Han verkar vara en av de där normala, hela människorna.
Jag kan inte ha sådana nära mig, jag vill inte smutsa ner mer rena personers liv.
Å jag har inget legat med en kille eller ens hånglat med en på säkert 3-4år.
Vill kanske ligga med honom men skoldrama?
Nervositet över HURFANGÖRMAN?
Bortglömt samlag för att jag bara är dissociativ å kör på autopilot?

Dessutom tappar jag intresset ju mer intresse jag inbillar mig kommer från honom.
Ju fler leenden och smygtittar.
För jag ser det.

Vackra pojke, dig skulle jag trasha om du är som de som brukar dras till mig.
De som blir undergivna trots att jag inte vill vara dominant.

Men jag är egensinnig.
Går min väg, kör på mitt race.
Vilket tycks leda till att den andra personen hamnar i ett konstigt underläge och lyder minsta vink.
Nåja hela tiden.

Men den där jävla förblindade synen av mig?
Jag är inte modellvacker.
Jag har inte en perfekt kropp.
Jag är...ja jo okej jag är väl något sånär begåvad men de där
högst uppskattade logiska kunskaperna typ matte, politik, mekanik, femenism, historia och annat
som jag inte har det intresset för...De kunskaperna besitter jag inte.
Det är mest hop-kok, eklekticismen i mig. Samt egna funderingar och teorier.

Ändå förblindas många.
Känns alltid som jag lurar de.
Vänner som älskare som partners.
Jag försöker inte ens särskilt ofta framställa mig som någon bättre person.
Även om jag har bra dagar då jag tycker om mig själv för den jag är så ändå.
Ändå.
Det finns alltid någon som är bättre än jag, så varför välja mig?
Speciellt när man är snygg, snäll och en bra, smart person.

(Antagligen) därav att jag trashar mina förhållanden.
Slutat vara otrogen förvisso, men hittar andra genvägar.
Andra sätt att avsluta.
Gå.
Lämna.

Eller så ger jag mig in i de som är dömda att misslyckas för att det kommer att skära sig så småning om.

Det där med barn å skit å framtiden, kommer det ens vara möjligt?
Snart 25,5år gammal.
Visst har jag hunnit med ett helt jävla liv och mer därtill ändå.
Visst är det därför jag tror att jag kommer dö ung varesig jag vill eller inte.
Men förvirrad och trasig än.

Hur ska jag kunna arbeta som sjuksköterska såhär?
Undersköterska har gått bra, men ansvaret kommer bli tyngre.
Jag måste ju vara sane för i helvete.
Jag älskar att arbeta med människor, får alltid uppskattning och blir prisad högt av mina patienter.
Inte för att jag ljuger utan för att jag träder in i rollen som kräver att jag håller ihop mig oavsett omständigheter.
HERREGUD. Jag trodde aldrig att jag kunde insåg jag nu. Kunde vara som mamma.
Bita ihop. Hålla hög moral.
Hålla galenskapen väntande till fritiden och ledigheten.
Bedöva med piller och alkohol, svält och dekadens.

Men ändå.
Ändå väntar jag på att någon ska komma på vilken Fraud jag egentligen är.
hur misslyckad, hur fuckad, hur fel och trasig.
Hur lat, hur odisciplinerad. Hur korkad.

Applåd till de som orkar läsa allt dravel.

Men det är bra. Det är manivågor jag rider på och vill aldrig falla av de, om det så gör mig psykotisk.
Mani före depp alla gånger.