41 h / Helg

Sovit som en död.
SOM.EN.DÖD.

Att man kan sova så bra på fasta.
Kan ha att göra med 10mg stesolid och en 1h promenad efter jobbet igår kväll/natt but still.
Brukar inte kunna sova hungrig har jag inbillat mig.

-1,4kg ish än så länge. Mkt vätska och snart muskelvikt, vet ju det.
Men blir nog en långfasta snart igen efter detta.
Måste köpa oolong te med.
Det och grönt té ska vara rätt potenta när det kommer till fettförbränning så ni vet.

Undrar hur jag ska lösa helgen.
Ska jag komma upp i 100h behöver jag med andra ord hålla mig sysselsatt hela helgen.
Lovade att träffa mor som nog är lite nervös över mitt breakdown men det kommer inte på fråga om jag ska fasta. Hon vill på bio eller gå på middag.
Kanske om vi bara kör bio å jag ätit precis innan med en vän...?
Får se.

Jobb ikväll.
Preppat buljong å slängde i vitkål så det ser ut som något mer matigt.
Ska sörpla lite buljong å sedan åh ojojoj vad mätt jag blir.

Sitter å gruvar mig för imon. Slutar 22:30 idag med och att gå upp kl 6 imorgon och hoppas
på ett morgonpass på för lite sömn känns inte så lockande.
För lite sömn fuckar med den rationella beslutsförmågan så risken för att göra misstag är stor.
Talar av extremt empiriska erfarenheter där, impulsiva drag och 4h söm nhar i många år varit min vardag.
You live, you learn.

Men får jag inget jobbpass på kvällen blir det risk för att deppa ner sig och svårare att ...
NEj. Nejnejnej jinxa inte.
Men jag kommer vara uttråkad. Och fattig.
Min sparkonto blöder extremt. Behöver jobba ihjäl mig resten av månaden sedan fast jobb på sjukhus i sommar.
2 veckor ledig, räcker gott å väl.
Hatar att vara ledig.

Sista tiden har jag börjat...nu kommer det...vilja ha barn.
Familj.
Inte för att jag vill egentligen.
Kommer trasha ungen så som mina föräldrar gjorde med mig.
Men jag förstår för första gången vad folk som är så needy efter att alltid vara med ngn håller på med.
Ensamheten knäcker mig.
Har inga hangaround vänner knappt. Jo en ny.
Men inga att bara vara med. Mest festpolare.
Å det förgör mig.

Så jag fantiserar som en värld.
Men snubben i klassen jag e sjukt tänd på, även om jag hellre vill vara med en tjej.

På tal om.
Hookade upp i helgen med ett tidigare ragg som vart kär i mig.
Blir hon kär igen dör jag på riktigt.
VARFÖR blir folk kära i mig på det där "Jag har aldrig känt såhärinnanimittliv"-sättet.

Ser de inte vem jag är?
Ja. Jag har ett rikt inre.
Jag har djup som få, det vet jag nu.
Jag är ingen gammal själ, hatar den skiten.
Har inte tagit mer flera liv, så efterbliven är jag inte.
Men jag söker, petar, vågar(oftast) gå längre.

Det tycks locka till sig folk. Att man krossar normer och barriärer.
Men hur ska jag kunna se det de ser när självhatet har lika stor plats i mig?

Nu svamlar jag.
Behöver en helkväll med någon å bara babbla.
Vin och en solig kväll i Slottsskogen eller på höjderna i botaniska.
Musik och skrik.