allt ogenomträngligt tom / fullständig avsky

Jag är på skit humör.
På ett sätt förlösande, men går snabbt över i uppgivenhet.

Psykolog sa att om hon vetat sanningen från början med Exet D hade hon uttryck hur olämpligt det var.
Ännu ett varningstecken bland många jag inte ville se.
Jag menar dejta patienten man år Kontaktperson för.
Ja ni fattar la.

BFF uttryckte igår att hon egentligen tänkt länge å nästan hoppats att det skulle ta slut.
Att glädjen och livet runnit ur mig, att jag tynat bort.
Nog sant.
Ändå ilska, besvikelse, sorg.
"Du är värd all potential smärta i världen ".
Varför trodde jag ens på det, ett fylle sms egentligen.

Ändå. Det räckte med att jag nämde "Det känns inte bra mellan oss, vet ej var du står " för att få ett "Känner inte jag heller, ska vi avsluta det? "

På en fb chatt. Verkar som han inte ens vill ses å byta grejer när jag sa att jag inte klarar det imorgon. Fan är ju bara en vecka å vaddå lämna påse utanför dörreb?

Spelkonsollen hans o.s.v
MINA GREJER värdesätter iaf jag mer för att riskera att det blir snodda.


Fan vad trött jag är på allt.
Psykolog bekräftade ävem farhågan om anknytning.
Jag kommer inte kunna spola tbx. Inte heller nu, i efterhand bygga den grund som de som iaf haft NÅGON, om så en katt, att anknyta till på ett villkorslöst sätt.
"Du är hudlös nu och du kommer att få bygga en liten annorlunda grund ".

Fröken speciell, jo minsann, har jag ens något val?

Fan ta allt.
Taxi betald av mor i torsdags, upplösningstillstånd, hon tvingade i mig mat och annat, tjockat till mig men hon blev ju lite förskräckt när jag sa att tror du inte jag kan ha xs?!  55kg på nästan 174cm.
Det var inte populärt.

Nu ska jag gymma för första gången på.. veckor?  Månader?