Gråter eller är nära på att gråta hela tiden.
All energi går åt att försöka hålla ihop mig.
Att inte svälja piller, alkohol, skära, åsamka kroppen smärta som kan konkurera med den inre... ja vad.
Sorg, förvivland ,uppgivenhet, hopplöshet.
Gjorde slut i tisdags, gick inte på gruppterapin.
Vågar inte träffa, prata med ngn.
Tårarna bränner hela tiden.
Det har aldrig gjort såhär ont att göra slut.
Vill inte vara ensam men vågar inte träffa ngn.
Kedjeröka på spårvagnshållplats, sett snart 12? Vagnar jag kunde tagit.. var ?
Jag vet inte var jag ska ta vägen. Jag är ledsen bortom ord. Kanske gemensamt beslut å ändå känslor av att vara oönskad, ovärd, övergiven.
Vill bara försvinna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar