Mitt ex bubblar runt i min skalle, jag vill ha henne så just nu. Eller nej, inte henne. Hennes kropp. Bli höga, pulver som brännande is igen, rivet sönder näsan och knulla skiten ur varandra. Sabotera mera.
Tröttnat på å vara duktig, eller nej. Jag självstuderat åtskilliga timmar
Om
Dagen, alltid 3 böcker i ryggebsäcken
Minst plus flera ljudböcker på telefonen. För jag ska bli bäst och veta en massa för det är mitt vapen. Trycka ner idioter. Vuxen mobbing kanske? Eller bara manipulativt, vem vet? Varsågoda, feel free to lable me, jag skiter i vilket eller . vem. Sia bli bäst men inte för
Någon annan idiot som ändå inget set eller hör.
Ska bara för att jag kan. Bara sådär.
Får se om
Sömnen infinner sig. Fixade hets, tuggade å tuggade men... Inte svälja så spottar ut allt. Lax ändå, bara för att. För att jag kan.
Tjat igen om inläggning.
Försöker resonera fram
Men jag vet la för fan också att bakom att "logik" ligger rädslan. För jag vill inte.
Ska jag bli fri gör jag det på mitt sätt, som alltid. Mai peesu/nonbiriya.
Alltid varit så,
Trots
Mobbingen.
Vägrade anpassa mig, inte ens för mina partners. Jag gör det jag gör.
Hur, denna periodiska självkänsla och detta självförtroende trots allt
Självhat? Jag överrumplar mig
Själv gång på gång med denna aldrig sinande eld, jävlar anamma, kämparglöd och envishet.
Fast kanske egentligen. Självhat. Äckelkänslor inför svaghet å att ge upp. Äcklas av alla
Lata, inkompetenta, opålitliga människor i överflöd. Skärp er. Vet ni vad sant
Lidande är "buhu -insert valfritt skit problem-. Idag är jag inte förstående eller förlåtande, bara äcklad
Och förbannad över
Mänsklighet , alla dessa svaga idioter.
Nu, angeologi. Fina fina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar