Du kan ju dö.

Gårdagen gick sådär, +1209.
Dock gick jag bara 1h 20min som mest.
Det är bara promenader som gäller nu när jag ska bryta hets/spy/dulco spiralen.
Lågintensiv, fettförbränningsträning som inte drar igång en massa sug och hunger.

Ska snart ut med en vän som också är ätstörd men inte lika öppen om att prata om det.
Det är lite jobbigt ibland, för hade nog kunnat hjälpa varandra mer men man kan ju inte tvinga någon att prata, dock förstår hon itne att jag vet. Jag vet "vad hon håller på med", sett hennes inolaxol å grejer i hennes skåp hemma osv.
Men häromdagen pratade vi ut mer om det, med en killkompis(!) i rummet.
De två var ju berusade och jag var på mitt "jag skier i allt" humör så bryr mig på sätt å vis inte om det.
Att han fick höra hur sjukt mycket man kan äta under en hets osv.

Jag har nu drömt om en klasskamrat två gånger på kort tid.
Inatt höll vi inte bara handen, hon var liksom sådär "fräck" och på, även om hon i MIN dröm var rätt oerfaren. Vi kysstes på en buss å det var magpirr å gud vet vad.
Grupparbetet är ju slut nu så kommer inte ses varje dag, på gott och ont.
Hade lite av en hatkärlek till min gruppp, lite sopm syskon. Jag gillar de men de drev mig t vansinne ibland.
Å varför dyker den dör brudfan upp i mina drömmar? Tänkte INTE på henne på det viset innan de här drömmarna, nu kan jag knappt titta på henne utan att verkligen TITTA på henne.
D e ju bara en grej, attraktion, men ändå. Ändå.
Hennes dominanta militär, halvbutch beteende, är så långt ifrån de tjag brukar föredra.
Samtidigt....samtidigt som hon på något vis är en....stark/trygg person?
Hon visar tecken på osäker ibland, det ser jag ju, men....något. Något orubbligt.

Ja, det hjälper ju inte att min egen tjej inte fattar. Alls.
Jag hade strypsnaran i mammas fula jävla arvsduk klar i söndags, gick ut och letade lämpliga träd.
Men hittade inga som kund bära min vikt eller var tillräckligt höga där jag gick.
Satte mig och kedjerökte på en klippa tills jag frös för mycket, kanske det lugnade mig.

Men. Jag har varit i det där Ultra-top-of-the-mountaint-crazy förr. Har crazy-moments rätt ofta nu, får för mig att möjligt skumt, jag vet ibland att jag är påväg in i den där andra världen, bakom slöjan, men jag liksom bryr mig inte längre. Ibland tror jag nog att jag har tillträde till en värld som någon försöker hindra mig från att kliva in i. En som knappt några människor kommer in i, en annan dimension, högre tillstånd, kalla det vad man vill.

Så det har hänt tillslut. Jag har blivit galen.
Nåväl, sist jag hade den här typen av förvrängda(sanna?) sinne, var det "någon annan är inne i min kropp och styr och jag tittar bara på"känslan.
Gick fram till skåpet med mediciner i köket, tittade knappt på etiketterna utan svalde allt jag fick tag på. Det är nog det jag minns för sedan var jag ju medvetslös i ett dygn innan någon ens fattade något. Mamma trodde jag hade "gått och lagt mig" för att jag var deppig/ledsen.
6 på morgonen hade hon gått upp för att kissa, sett ett sms från en vän som hade känt på sig något, hur vet jag inte, kollat till mig och såg att jag inte var vid medvetande.
Jag vaknade upp på mava och det tog la ytterliga ett dygn innan jag ens kunde vara vaken mer än 1-5min åt gången. Innan jag kunde röra min krop som var tung som bly, prata, fick pissa själv utan att de körde upp en tappningskateter i mig utan att ens bedöva mig.
BRAAA att göra så med en person som har varit med  om övergrepp, idioter.

Det var i samma sinnestillstånd jag var i i söndags. Jag vet att jag hade kunnat "inmpuls" ta livet av mig. men det är bara jag som vet det, ingen tar mig på allvar när jag pratar om död och självmord. Ingen förstår att jag verkligen bara gör det när det är illa, för lider gör jag varje jävla dag.
Ingen förstår att jag ofta går och bär på självmordtankarna långt innan jag yttrar det.
Ingen förstår allvaret, det gör lite ont. Ingen är lika rädd för vad jag kan göra som jag är.
Jag kan inte lita på mig när jag är sådan där. Det är inte jag, det är någon annan som tar över då.

Men hon fattar inte. Vart rätt off i dagarna. Har la mycket med sitt. Men det gör ont.