明け方/Dawn

Jobbar på med min Överlevare av incest bok.
SKriver, skriver, minns.

Händer, penisar, äckliga fuktiga läppar.
Fylliga fuktiga läppar.
Obekanta tungor och naglar på fingrar, fingertoppar.

Det rusade på igår.
Inget nytt men saker jag inte vågat minnas eller titta på på länge.
Så jag skrev.
Å vet ni?
Jag grät. Först efter att ha pratat med min docka visserkligen.
Men jag grät utan att ha supit, hetsat eller skurit mig först.
Utan att jag blev berör för någon annans skull eller såg en film.
Jag grät för mig.
Märkligt. Skäms nästan lite.

Pratade med kuratorn om min dysfunktionella familj.
Var nog därför jag grät igår.
Varför kunde jag inte få i alla fall en psykisk frisk förälder?
Eller mor/far föräldrar?
Eller syskon?
Eller inte ha allergier för allt så jag åtminstående kunde få ha ett husdjur?

D gör ont.
Att känna av den ensamheten som fortsätter än nu.
Det gör ont att mamma inte går att ändra på och att hon inte kan förstå.
Att jag aldrig kommer få göra om och göra rätt.
Jag kommer aldrig få tillbaka min barndom och korrigera den.

Och mobbingen?
Varför skulle den hålla på i 9 år?
Jag undrar ofta, är det otur eller meningen?
Att vissa får en massa skit och andra knappt något.
Ja, nu är jag inget extremt fall, det finns de som varit med om värre saker.
Men många bäckar små.

Jag vill ju.
Vill åka nästa april opch skriva historia.
Skapa internationella relationer, forska om pcp och korrelationer till NPF.
Lära ut kvalitativa forskningsmedtoder.

Jag vill tillbaka till mitt andra hem, utan att kollapsa mentalt denna gången.

Men nu kanskwe det går.
Jag har nu både sjukgymnast, kurator och arbetsterapeut.
Behöver jag extra tid och stöd i skolan får jag det men vill inte särbehandlas för min diagnos.
Har klarat mig med bra betyg hittills, även om det är svårare nu än förr så vill jag nyttja minimal hjälp.

Men det är mittemellan nu.
Inte kaos, inte eufori.
Eller ja lite kaos, bmi 18,2. Dumma dig P. Varför lät du det gå så långt?

Fast så är det den där rösten som viskar att om jag nu vill åstadkomma dessa drömmar och kunna bemästra det språket till fullo måste du sluta svälta, överträna, laxera och äta för lite.

Som alltid annars ursäkta alla stavfel och särskrivningar.
One of many gift of the adhd population.
För ivrig och blind.