Kfåaöfopväd

Pendlar mellan genuina lyckokänslor och brutal panikångest, helt osymmetriskt mönster. Omotiverat, oprovocerat, ologiskt.

Men jag har pluggat massa och förstår min matte något så när, känns bra.
Beslutsångest of doom. Drömt om att bli Läkare så länge, kan jag ge upp de tro?

Benben... Tränar aldrig längre måste bli mer fitt....innerlåren. I Say no more