5:30

Så kick-ass glad/stolt nu.
Från att sova för länge å för mycket(jo fan jag KAN fortfarande det även om jag inte gjort det sedan jag var typ 17 på det här sättet).

Så BESTÄMDE mig.
Iförrgår 5:45, igår lika sa, idag 5:30.
Var ej så svårt att vända från 9-10 som jag trodde.
Förr vaknade jag ju ändå 5 varesig jag ville eller inte.
Gärna 3,4 också flr den delen innan jag gav upp.

Första Riktiga grejenb på vuxen Anorexi/bulimi.
Affektgrupp.
Är INTE fetast i gruppen, ja jag är en hemsk människa skjut mig.
Jag är inte så smal som förr men jag är faktiskt minst i gruppen.
So far.
Klarar inte av att sitta å stirra på någon som jag vill se ut som
Kommer inte få något av mötena då.

Skulle skriva om en känsla i 20 min.
GLÄDJE.
Om ett minne som gjort oss glada.
Det var blankt i skallen, insåg hur jävla avtrubbad jag lyckats bli
Jag är dock förjävla duktig på fejks så vem klandrar folk
Att alla mina skratt är helt jävla själlösa, ja d e ju på automatik så...

Att arbeta me dminspel är en konstform jag alltid tyckt är rolig och spännande
men nu mer nödvändig och livsviktig för att överleva

Fake it til you make it va?

Maten går nog bra...verkar inte gå över 1400k Före träning.
Myfitnesspal e ju lite knas men vill pröva ngt annat än shapeup.

N^JA pladder nu måste jag göra iordning mig för en till DÖDEN dag i skolan
på det här jävla skitprogrammet. Nuvarande kurs är ett jävla skämt, hellre hardcorefysiologi/anatomi
än det här jävla vimsandet för idioter som måste lära sig empati.
Ska det vara så jävla svårt?
Vi har alla samma känslor, men i olika kombinationer i olika situationer.
Fucking grundläggande.
Å ja vi är olika.
Fucking grundläggande.
Men nej massa jobbiga akademiska ord och slöseri med tid, ge mig hellr emer praktik då.
Låt mig göra något vettigt av min tid än att känna gallan kittla i magen
vill ju kräka spå alla idioter.

ja finfina PTSD alienationen/hybrisen/etcetc.

Stavfel å hej å hå.
Men jag e fan pepp, för fösta g¨ngen på ett bra jävla tag.

Tack Lilla älva Redruin (länka å sådant kan jag inte, tant) för att du bryr dig.
Å ja, förlåt för all oro å sådär...jag smäller rejält när det väl händer....så ja.
Inte för att jag överdrev men det blir nog svårt att det kommer så mkt på en gång kanske.
Mamma å tjejen e rätt vana nu, mamma e iofs alltid orolig,
För ett par år sedan sa hon, helt lugnt (vi bråkade ej lr ngt) att
"det har varit en lättnad om du tog livet av dig för så skulle jag ju veta, slippa oroa mig som nu".

Hon, ska påpekas, bad om ursäkt å sa att det nog lät fel (autism-isch mamma, inte lätt för dig <3 )
men förstår vad hon menar.
Å det gjorde mig glad....varför?

Hon är den enda känns d som ibland som förstår hur jävla nära gränsen jag står
Hur ofta jag vill dö
Hur mycket jag MENAR det på riktigt

Hon validerar, bekräftar, ser, trots sina brister i att trösta, omvådnad, omtanke, närhet etc.
Min mamma är rätt fin ändå.
nu saknar jag hemme bara för det. nåväl puss på er å tack för era fina kommentarer under mina stormdagar.
å ja annars med

Magen......