D-dagen.

Anorexi/bulimi kliniken idag på bedömning.
Ha rju varken anorexi eller bulimi så vad gör jag där....

Ligger kvar på 17,4 trots gårdagens barbariska 3 rätters middag.
Är så btrutalt trött men måste verkligen uppbåda styrka till sista tentan på fredag.
Ratio, 60% brukar klara den ...har knappt knappt pluggat alls.
Men då det är 70% för godkänt och jag fick 96%+ på förrra kanske...kanske.
kanske an klara den, kmr ändå hata mig sj för allt som är under 100%.

Känns smart att ha tagit dulco. Tog i lördagens men hände nada igår så fick ta lite igår kväll med så nu måste jag ju sitta hemma tills jag åker och kan sällan plugga hemma längre, genomtänkt det här.
Allt har varit upp och ner de senaste veckorna, mina rutiner, scheman, ordning,struktur, allt faller.
Vill bara ha sommar så jag kan svälta ner mig å strunta i allt omkring.

Har super konstig..ja...konversation? Gräl? Med tjejen igår.
borde göra det jag gör bäst, vara otrogen, göra slut och låta henne vara. Vilket jag så duktig nog sa också, försöker provocera bort henne för hon KOMMER försvinna.
Så många löften från "vänner" och gamla partners om att alltid vara där.

Så vart är ni nu? Jag hade ju ändå rätt i slutändan och det mest komiska är att det var när jag slutade tro att de skulle försvinna, slutade testa de, vågade släppa in som de började försvinna.
Alla försvinner, alltid, alla är så fulla av skit och stora ord men det betyder inget.
De tar det de vill ha och behöver, övergränser, land och rike, och sticker,
Fick ju erfara detta så tidigt, jag borde veta bättre.

Nåväl bitter bitter.
Jag ÄLSKAR och har alltid älskat sorgliga/tragiska filmer, tv-spel, böcker, ja ni förstår.
har ni något bra ips så säg till, kan ha sett en hel del så skriva gärna en massa i så fall.

Även om jag inte har så mycket att ge, kan tyckas, skickar jag ut kärlek till er hungriga själar där ute. Ni är vackra, på era tragiskt sorgliga sätt ni med.