Jag ler/Jag dör

På ett år har jag:

Gått ner ca 12 kg
Träffat världens finaste tjej
Varit I AmeriKAT
Blivit av med 2(3?) "barndomsvänner".
Börjat sova för första gången i mitt liv
Gråtit mer än någonsin
Jobbat ihjäl mig
Varit mer psykotisk än någonsin
Åkt till sthlm 5...6ggr? eller något...gånger
Vart i malmö
Varit i London
Möblerat/tapetserat om mitt rum
Trampat sönder mina glasögon

 
Tranoat sönder glasögonen gjorde jag här om dagen. Bra jobbat.
Andra paret jag gör sönder men behöver bytas ut och det var ju nästan 5 år sedan el mer sedan jag förstörde de förra.
Förstör saker ...är bra på det. Klantiga adhd unge.
På tal om adhd får jag itne ordning på mitt liv, allt är för rörigt, mitt rum, min hjärna, mitt liv, mina känslor. Jag hatar dt här...JAG HATAR DET!
Vill ha ordning, kategoriserat, stickynotes som säger vad som ska vara vart, kylen ska vara planerad, garderoben etcetc.
Men på senaste har jag inte orkat med något alls.
orkeslös ,kan inte tänka klart, ont i lederna.

Går runt på jobbet å ler samtidigt som jag tänker "HIHI skjut mig nu snälla HIHI har tjocka vener sm blivit tydliga i ljumsken, ge mig den där vassa kniven så ska jag sprätta upp den HIHI SNÄLLA DÖD MIG NU HIHIHIHI".
Känner mig som ett riktigt psykfall, håller på att tappa greppet om veligheten nu.
Klart ingen ser, är bäst på att spela apa. Alltid.

Ser ingen som helst mening med något.
Alla verkar likvärdera depression som ångest, tårar, trötthet, sorg.
För mig är det som det jag är på väg mot nu.
jag bryr mig inte, gör saker som kan vara rent livsfarliga men bryr mig inte, allt är ingenting.
Som ett vitt pappersark ter sig mitt liv, blankt, outhärdligt oändligt och konturlöst, oföränderligt.
Trampa vatten i limbos oändliga hav.

Nåväl vad spelar det för roll att sitta här och gnälla. Cigg, städa....eller ja försöka.