tisdag 13 november 2012

Rädsla

Nu är det över. Så känns det.
Otroligt ont i benen som är sönderpromnerade och ryggen som är söndertränad..eller?
100 situps om dagen ska du klara utan att få så ont väl?

Rädd. Vägde mig inte idag å fick över 1000 kcal igår...inte bra.
Legat på 6-700 för d mesta den senaste tiden.
Mår mer skit än jag vill erskänna, slkyller på att d e kaos på alla mina jobb varje dag men d e ngt mer.
Så fort jag slappnar va vill jag bryta ihop, jag är egnetligen så JÄVLA ledsen och tårarna trycker på.
jag ber dem dra åt helvete å göra ngt annat istället.
Hur lär man sig det? Ni som vet? Att tillåta sig att vara annat är "glad"(längesedan jag var ritkigt glad nu), behärskad, positiv, negativ men kaxig, behärskad, stark och nonchalant....allt det där är jag för d mesta nu. Ödmjukhet och min egnetligen gansla djupa empatiska förmåga är i en inre karenscell.
Möjligen en tortyrkammare, cynismerna gör allt för att få över de på sin sida.

Cynismerna mot de ljusaUpplysta. Hade blviit en fin bild om jag orkat rita.
Orkar inte rita. Jobb, äta,hem,hålla sig från suga, failar ibland å då spyr vi, försöka sova.
Sömnen går skit. Vart så bortskämd i några månader att jag GLÖMDE! HA.
Hur kunde du glömma sömnproblem du haft sedan 9 års ålder.
3-5h/natt har varit mitt liv de senaste 5 åren. Hur kunde du glömma?
Men jag glömde inte. Jag trodde jag funnit frid. Hoppet sade mig att nu äntligen är det min ur att finna frid, ro, harmoni.'

Nu är det över. Nu går det åt andra hållet. Hetsar i flera månader, går upp mer än mig HW. Igen. Gjort den här cykeln så många gånger de senaste 10 åren att jag vet.
MEN VÄNTA LITE NU.
Gör om gör rätt.
Ökar mitt kcal intag en tid framöver, tränar gör jg ju ändå itne sedan veckor tillbka.
Varva ner, kanske går upp 1-2 kg om jag har otur, står still annars.
Andas. Landa.
Jag måste hejda det här. Inte deppression igen. Inte mer ECT, Överdoser eller gud vet vad jag ska hitta på denna gången då det slutade så illa sist för...ja för snart exakt ett år sedan.

Pappa dundrar runt i huvudet.(hanälskadedigaldrighanvillehadinsmutsigakropp en horas dotter, en kristen/de otrognas hora till dotter) 
Mamma beter sig, på ren svenska,som en fitta.
Skäller för att jag gått in med skor, JAG säger att jag ska fixa det.
Tagit hela dagen för å vända på katastrof ångesten och att hålla helvetet intakt och behärskat.
Så frågade hon "VART ÄR SKURSPANNEN"....1. Vi har två.TVÅ. VARFÖR ska du ha just den jag spydde i igår natt å inte hunnit tömma som står på balkongen i mitt rum?
Skam.
Dammsuger, hämtar hinken å gömmer, tömmer, tvättar ur, skrubbar ur.
Använder å torka golvlen med, ont i kroppen så att det känns som om låren, knälederna, ryggen, allt brinner, svider, går i bitar.. av dagar hysterisk jobb på varenda enhet kör d slut på mig. Vikarien, henne kan vi utnyttja. 6 städ på en dag, inga problem. å igen å igen typ. Gå omvägar man annars kör bil med. FÖRVIHINNERINTEANNARSÅDUHARJUINTEKÖRKORT. Boka inte folk utan körkort då...?
Kväll.
Sätter sig halv PÅMIG (hatar henne verkligen när hon rär mig. Annars är det bara avsmak och avsky blandat med äckel)på min sängkant å frågar varför jag spytt.
Tänker VADFANLÖJLARDUDIGFÖR? Varför skäller du alltid när jag gör så? Antingen låtsas du som om du inte vet, eller så lyckas du missa allt. Eller skäller.
Som förra året då hon spydigt, efter att hon ser nya skärsår på armen "HAR DU NU GÅTT Å SKURIT DIG IGEN? ÄR inte du lite för gammal för det?!

Å HON UNDRAR VARFÖR JAG INTE PRATAR MED HENNE.
ㅓㅁㅎ ㄹ;ㄱㄴㅅ[ㄱ ㅑ...ALLTSÅ JAG FÖRSTÅR INTE.

De lockar på mig igen, Från andra sidan.
komkomkom du hör hemma här hos oss.
Du är skit och skit ska vara dör skit hör hemma.

Alla säger att de ska finnas där men alla går.
Alla säger, när de detta hör att jag då inte är sådan det ska jag bevisa. Hopp.
Sedan går de med.
Ingen orkar med mig. Gått i flera år och försökt intala mig att det där då minsann är en "felaktig självbild".
För att hamna på ruta ett igen och inse, se verkligheten som den är.
Jag är jobbig.
Ingen orkar.
När jag e rolig och spexig är d helt okej.
Några kloka råd har jag att ge ibland som inspirerar, då är det okej.
Sedan stoppstoppstopp.
16kg tog det innan hon sa "jag börjar bli orolig, du försvinner ju mer å mer.
Du förstår väl att jag blir orlig.

HAHAHHAHAHA JAG DÖR!!!
Mamma ditt jävla fuckface. Har bett om hjälp för d här i flera år.
Köp inte hem mat jag äter å spyr.
D har hon inte gjort. I en vecka. Sedan börjar hon igen.
Men nu fattar jag.
Det är 16kg som krävs för att ens bli sedd som "oj hon verkar gått ner lite".

Nä. Nä. Ska fan inte gå upp igen. Kanske ska ner mer än jag tänkt...skulle ju stanna på 60. å 57. å 55. 50 sa jag sist men vad fan......48......45...40? Kanske? Får jag må dåligt då? Ha?
Är jag då legitimt traumatiserad?
En rättegång räckte ju inte. DÄR han blev fälld.
Å mina ord har så många redan bevisat att de betyder ingenting.

GNälliga P. Håll käften.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar