Brutal honesty/Reality check

Ståndpunkt.
Vändningspunkt.

Jag har gått vilse men börjar hitta tillbaka till den jag höll på å bli i våras.
Den glada, positiv tjejen.
Jag ska ju fan inte bli Ana vad håller jag på med?!
Jag skulle stanna för 10 kg edan. Sedan 5, absolut minst...sedan för 1 för där låg vikten jag aldrig trodde jag skulle nå.
Nu vill jag ner 4 till...å kanske 2 efter det....P.
P.
Du vill annat. Du vill lära, läsa,älska,leka,spela,umgås, andas med hela själen.
Så.
Har suttit å skrivit nu i ett par dagar.
Strukturerar om mitt rum, mitt liv.
jag ska hålla mina ÄS i shack (med det sagt menar jag dock inte att jag inte kommer försöka få bort de där sista 4....jag måste. Bara för att. Sedan kanske jag går upp.)

Dock är det viktigaste att jag bli glad igen.
Efter x antal vändningar, back and forth from hell, vet jag nu att jag inte längre kraschar så som förr.
Är äldre, men ansvarstagande, starkare.
DOCK har jag varit som en jävla robot de senaste veckorna.
Bara nöter på som så många "vuxna" människor gör.

Jag tillåter inte det. Ska jag leva SKA jag leva, inte överleva.
Var så glad igår och gjorde saker för folk jag inte känner för att jag bara kände för det.
Inte för bekträftelse eller för att känna mig duktig.
För den där delen, den som vill ge.
Den som vill ta ansvar för sig själv men OCKSÅ för andra, medmänniskor, djur...allt.
Vi är alla "connected".
Jag vill bli dne som går fram till alkisen/narkomanen som skitit på sig, skriker och gormar,
och sträcka ut en hand, hjälpa denne upp, "när alla anra titta rpå måste någon agera".
Jag vill jobba för riksorganisationen för incest och hjälpa andra, för jag vet. Varje gång jag träffar d e som vart utsatta för övergrepp vet jag nästan direkt. Instinktivt.
Jag kan de för det mesta, säger saker som får de att säga "jag trodde jag var sjuk i huvudet".
DET är den jag vill vara och ska bli igen.
"Cirka 90 procent av signalsubstansen serotonin finns i magen"Detta vet jag sedan innan. Att misssköta matan kommer således göra mig olycklig.
robot-mode.
Överrlever men lever inte.
jag är starkare än såhär. Jag har klarat så mkt mer skit, oftast helt själv då jag dras till energisugare.
Då vården inte vet vad fan de pysslar med och allmän okunskap från alla.
Jag är en sökare, alltid varit. Nyfiken. Varförvadnärhur.
Men inte längre maniskt, hysteriskt, neurotiskt, med rädsla.
Nu men en mer objektiv inställning och ett analyserande, nyfiket perspektiv.
jag har lärt mig.

Så. Bloggen.
Ska bli mer positiv och ändrar tema för att demonstrera just det.
Nu ska jag å min onda kropp (leder, muskler, allt gör ont trots att jag inte tränat på flera veckor bortsett från igår...börjar tro att det är näringsbristen som tar ut sin rätt, har blåmärken överallt, sår som vägrar läka....).
Försök.
Kanske inte helt frisk, efter 10 år med ätstörningar vet jag att det är ett livslångt missbruk, som vilket annat som helst. Men vill försöka tygla det. Nykter alkoholist/narkoman/ätstörd.