Jag gör mamma besviken.
Orkar inte alltid ses.
Bff besviken. Shabblar till å dubbelbokar.
Kan Inte finnas där å rädd henne från självmordstankar, självhat, tristrss, förakt.
Gör E besviken, för han känner mer.
Gör alla besvikna.
Kan inte vara käck, pedagogisk, inspirerande
Orkar inte. Stannar hemma nu.
Han gör mig besviken.
Skulle du inte bjuda med mig idag?
Men visst d e så lätt att inte bli utsugen på energi.
"Det är bara du som tillåter det".
Kapa. Jaha jag ska kapa.
Även min enda familj då, min mor?
Då ligger la felet i mig.
Surprise, huh.
Men jag orkar ju för fan inte lyssna på ditt gråt å om hur farsan våldtog dig tills du spack.
Hur distansen från övriga släkten började kring rättegången.
Hur moster sa att det ju " inte finns några bevis egentligen".
Hur Bff vill dö, ge upp, vad jag än säger.
Men jag har inte rätt längre.
Rätt till depression, ångest, 5 bruten söm per natt, sorg, självhat över 56,8 äckliga kilo, över hela min existens.
Rätt till att känna, göra fel, vara utbränd, ha adhd å ptsd , äs, infektion i kroppen astma för visst skamjag vistats i allergimiljört å härda ut för andras skull etc.
Så ber om ursäkt igen igenigen.
Igenigenigen.
Förlåt. Försökte döda mig för 4 veckor sedan, förlåt så jävla mkt för att jag misslyckades och fortsätter göra livet surt för er.
"Det hade vart ett lättnad o m du dog, på ett sätt. Då har jag sluppit oroa mig för vad som kommer hända".
5 ,6 år sedan men orden klingar lika stark mamma.
"Om du kunnat byta ut mitt liv mot hennes, menar du på allvar att du gjort det?!"
-"Ja du vill ju ändå bara dö jämnt".
W, du undrar varför det tog Slut va?
Tror att den meningen inte kommer hemsöka mig för resten av mitt liv?
Alla förlåt i världen kan i n te få mig att glömma.
Jag glömmer aldrig. Kanske förlåter, men glömmer? Nej.
Stänger ute å klipper av folk?
Ja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar