掛け替えのない存在

Jag vill vara den
för den
som inte går att ersätta
byta ut
likvärdera med någon
något
Oersättlig.

Jag vill vara den
för den
som är avgudad
älskat
bedårad.

Kommer jag någon sin
bli
känna
mig
så
värdefull, som om jag är värd
att gå
över
is
eld
storm och hav.

Värd att offra allt för.

Kommer någon få mig att känna så.
Kan jag nöja mig med något mindre för att våga tro på ord om kärlek?
Jag undrar jag.

Mycket smärta satte ribban högt, och varför ska då jag klandras för detta
när man alltid är så noga
med
att
säga
att de inte var mitt fel?
Varför är då mina krav fel?
Min starka misstro och brist på tillit till folk mitt fel?

Varför ska folk vara så jävla dubbla för?
Varför vet jag inte hur man gör?
Hur lever man som alla ni robotar där ute?
hur gör ni?
Hur kan ni bara äta, bara sova, bara andas, bara gå, bara lagom, bara vara?
Hur göra? Förstår.....inte.
inte ens asperger teoretiskt. Hur gör.