20,5

Varit fast på en platå i evigheter så JÄVLA skönt att äntligen komma någonstans.
Välkommen bmi 20,5!

Tränade igår, fastän jag inte borde.
DOCK är det inte konstigt att min kropp är så söndersliten nu.
Med ny pulsklocka och nyligen erhållt information insåg jag att 1. Tränar ALDRIG aldrig INOM FETTBRÄNNINGSZONEN.
ALLTID på Endurance/pro athletic.Visst kommer jag få träna längre nu, tidsmässigt, för att ligga på max 129 i puls men fan vad jag jag är att jag impulsköpte min FT40. Min sparkonto blöder och gråter men vad gör det, en dag är vi alla döda och vad betyder något alls då.

Idag ska jag ge det där "ta det lugnt" ett försök.
Pratade med min mor igår som bannade mig i vanlig ordning, "varför kan du inte bara ta det lugnt".
Jag MÅSTE vara produktiv, effektiv. Jag kan itne sitta en hel dag och inte göra ngt, jag lider av ngt duktighetskomplex. Måste städa, tvätta, träna, plugga, organisera saker. måstemåstemåste.

Du måste ingenting sade hon. Önskar att dem orden en dag tar sig in i mitt huvud, ochatt jag kan gå ifrån "jag vet, jag vet" till "jag FATTAR", som jag gjort med så mkt annat i mitt liv under detta magiska år som jag kallar det.
Mår rent generellt än jag gjort på många år.
Det mesta är min bedrift och mitt ständiga sökande i litteraturen. För i psyks ögon är jag för duktig, bra betyg, studerat och jobbat, hon mår ju bra....väl?
SAmma sak med mina vänner. De VET mkt väl att jag mått dåligt men ingen gör ngt eller bryr sig när dem sett nya skärsår eller en viktnedgång på 10 kg på 2 månader förr.
Lärt mig det där med masken. Du vill inte veta och jag vill inte visa.

Men så är det HON. Honhonhon, som ingen jag träffat förr.
Hon frågar. Vill veta. "Beskriv hur det känns, jag vill förstå dig".

Rädd tjej. Men samtidigt så är det den bästa, ärligaste, mest genuina och vackra relation jag haft.
Kanske ger det ett försök. Berättar om alla tankar, sömnlösa nätter som gråts bort eller spenderas med att städa, springa runt som en duracell kanin. Kanske.
Men inte om mina ÄS. Ickeicke.